Ken och jag tog en flygtur på i Lördags, Han tog Emily tidigare i veckan så nu var det min tur. Måste säga att jag inte var förvånad över hur bra han flög, han är noga i allt han gör så det var kul att se hur bra han var.

Vi började med att plocka upp en kärra och lite matematik för att se om kärran var lämplig för vår vikt. Lilltuben är gjord för fyra passagerare med lite packning men med två tunga killar fram måste man se till att allt stämmer. Hellre lite framtung så man får tvinga kärran att räta ut än baktung så man inte kan få kontroll över den.

Med de här killarna bakom spakarna är alt safe som fan.

Vi flög runt i en timma ungefär och kollade på lite coola grejer, bla annat Ken’s hus.

Vi flög även över deras land där vi sköt. Nämnde jag någonsin att jag skjöt huvudet av en sked på 160 meters avstånd där?

Stina med familj bor i huset med den lila PT Cruisern framför.

Vi stack ut över fälten för att sedan vända Västerut igen så vi kunde se bergen ordentligt. Det är lite kul att se bergen från luften, helt plötsligt är de inte så höga men man ser istället över hur stort område de finns. Det är inte som hertsö kullar direkt.

Jag har ju som bekant för vissa av er blivit kallad djävulen i Milano av ett skräckslaget flickebarn, om hon nu har rätt gällande min djävulsstatus så har jag problem. På bilden ser ni nämligen min ryggrad. Det kallas “The devil’s backbone” och sträcker sig genom hela vägen ner till Mexico. Det doppar och försvinner för att komma fram ett par kilometer längre fram.

Vi flög längs med bergen på behörigt avstånd, blir mycket kastvindar nära bergen, ingen större fara i sig men svårt att ta bilder då.

När vi hade landat var det dags att röra sig mot Morrison för att äta på The fort.

Först for vi till Boulder för att ta ett par bärs och kolla lite affärer på Pearl Street. Det var både gott och kul, vi tog ett par lokala öl på Old Chicago. Jag har nog kvar 95 sorter att prova där, men jag gör vad jag kan. Jag har provat alla på Rock bottom och de flesta på Cooper Smith så jag försöker i alla fall.

Boulder är en skitvacker stad mitt i bergen full av studenter och Honest to god hippies, vi snackar typen som stannat kvar i 1968. Visst många av dem har dreads och piercings men mentalt har de stannat i tiden.

Party bussen i Boulder kör mellan alla pubar så du slipper gå eller framförallt köra mellan dem, ganska cool ide faktiskt.

På väg till Morrison stannad vi till och beundrade bergen lite.

Begen är vackra, och deras fängelser är även de ganska behagliga att se på.

Man behöver inte vara på zoo för att se djur här, ta den här flodhästen som exempel. Den ser ut att sova skönt.

Väl framme på “The fort” åt vi suveränt gott.

Till förrätt blev det scottish eggs a’la fort, med andra ord vaktelägg med buffelkorv runt.  Det blev även ank quesadilla som var rökig och god, de blev även lite enpenadas. Suveränt gott. Till huvudrätt hade jag buffel, kronhjort och vaktel.

Buffeln var tillagad till perfektion och ärligt talat var det nog det bästa jag haft i köttväg någonsin.

Efter middagen tog jag en godwirre på baksidan och tittade på Denver ute i mörkret.

Det var en väldigt trevlig dag som var lätt att osmna efter.

Start Slide Show with PicLens Lite